Det är en gåta varför jag inte lagat mer koreanskt. Mycket smårätter och mycket syrligt och kryddigt är precis vad jag gillar mest. Kanske ska jag fixa den nya koreanska kokbok som DN skriver om idag. Och ska nog också göra bibimbap i veckan!

Recept på kopandafoods:

bibimbap

mungbönsplättar

Sen måste jag slänga ut en fundering. Jag slås alltid av hur mat alltid görs om till gigantiska etnifierande berättelser, där varje lands “sinnelag” sägs gå igenom i maten folk äter. Typ att thailändare är eldiga och engelsmän gråa. I DNs artikel får vi ett toppexempel:

Det brukar sägas att maten spelar en stor roll i Korea, men efter att ha pratat en stund med sustrarna Lim förstår man att det är en underdrift. Allt kretsar kring mat. Mat är livet. Mat är kärlek.

– Dagen delas upp utifrån måltiderna, säger Byung-Hi. Våra måltider är vår klocka och vårt sätt att visa kärlek. Om jag lagar något år min man, det spelar ingen roll om jag lägger ner tio minuter eller en timme, och han säger att han inte är hungrig, då är ju det ett sätt att visa avståndstagande! Jag menar, det handlar ju inte om det, jag har ju gett honom min kärlek!

Kan någon påstå att exakt samma sak inte gäller i sverige?

Det sägs att bibimbap, som betyder “blanda med ris”, kom till under ett uppror då upproriska bönder fyllde påsar med ris, kött och grönsaker och åt “på flyende fot”. Större mängder av de olika tillbehören kan gärna göras på en gång så har du sen allt du behöver för en vecka fylld av bibimbap.

Mitt i en superstressig vecka bjöd jag hem två kompisar som testpersoner den första gången jag skulle göra bibimbap. Det for runt en hel del saker i köket när alla tillbehör skulle hackas och kryddas, men jag tror alla var överens om att slutresultatet var gott.

Recept på bibimbap här.

Det enda jag inte lägger upp är receptet på snabbsyrad kimchi som jag använde. Ingen höjdare. Jag ska prova att göra mer “riktigt” syrad kimchi, som ska ligga i över en vecka och blir god innan man äter den.