Henrik von Sydow (m) går ut på Newsmill och anklagar socialdemokraterna för att “flirta ogenerat” med djurrättsaktivister och andra “vänstergrupper” som använder “våld”. Han slänger också in något som bara kan tolkas som att det skulle vara mot mänskliga rättigheter att förbjuda minkuppfödning… Som grädden på moset får även ägaren till Södermalms sista, nu nedlagda, pälsaffär komma till tals.

Man blir så trött. Det är rent röstfiskeri och om det faktiskt skulle lyckas med att få socialdemokraterna att ta principiellt avstånd från alla som någonsin brutit mot lagen så skulle vi förmodligen bara få mer polarisering och våld.

Den enda rimliga inställningen till våld (och där räknar jag nu in skadegörelse, fast det är en extremt tveksam definition) är en relativistisk men kritisk sådan.

Ja, det är rimligt att släppa ut minkar och sabotera pälsaffärer. Även om man naturligtvis inte kan tala om “sanningar” så är det ett faktum att pälsdjursuppfödning hör till de grymmaste och mest meningslösa av alla typer av djurplågeri som vi utsätter andra levande varelser för. Dessutom finns en stark allmän opinion mot minkuppfödning. Att då inte ta upp frågan om förbud vore direkt omänskligt.

Nej, det är inte rimligt att hota och misshandla enskilda forskare och andra som misstänks plåga djur. Ännu mindre ok är det naturligtvis att ge sig på konsumenterna. Jag lägger inte tid på att motivera det här för jag tror att de flesta håller med mig. Men det är ändå viktigt att prata om sånt här inom “rörelserna” - var går egentligen gränserna för våldsanvändning i varje enskilt fall?

Men hur är det med glas i kycklingen? Vissa tror ju att det handlar om en aktion av djurrättsaktivister, så exemplet borde nämnas. Den direkta reaktionen blir förstås att det är hemskt att riskera människors liv. Men om man bara sprider ut rykten om glas i kycklingen för att skrämmas? Eller faktiskt placerar ut glaset, men ser till att larmet går ut innan någon hinner skadas? Eller placerar ut så stora glasbitar att någon omöjligtvis skulle råka stoppa en i munnen? Är det inte i samtliga dessa fall så att de miljoner kycklingar som lider i fabrikerna är mer värda än den gnutta ångest som aktionerna skulle framkalla hos oss (sic) som ska äta köttet? Tål att fundera på.

En mindre extrem och dogmatisk djurrättsrörelse är precis vad vi behöver och vad vi borde höja våra röster för att åstadkomma. Men även en pragmatisk och förstående djurrättsrörelse kan rimligtvis använda “våld”. I vissa situationer är det värt det.

Artiklar om glas i kyckling. DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

Hittade en krönika av Åsa Linderborg, där hon skriver om den fascistiska kökskultur som Gordon Ramsay och hans reality-tv-program är tydliga exempel på. Riktigt bra läsning.

För övrigt orkar jag knappt kolla på Hell’s Kitchen. Vill man se matlagning är Top Chef ungefär tio gånger bättre. Och man slipper den patetiske Ramsay.

Tårtning ja, minns ni den fantastiska företeelsen. Hehe. Internationella “storheter” som Bill Gates och Milton Friedman, precis som svenskar som kungen och Bosse Ringholm har råkat ut för de smarriga terrorattentaten.

Hittade en flera år gammal lista på vilka som borde tårtas. Lite annorlunda kriterier än vanligt kanske. Fem-i-topp:

1. Fidel Castro
2. Båtsman
3. Filip (i Filip och Fredrik)
4. Paret Beckham
5. Uje (i Doktor Kosmos)

: D

Stockholm svämmar över av nationaldagsskit. Vi ska äta svenskt minsann. Sen att typ inga svenskar* och knappt några ärkesvennar** heller nånsin brukar äta den “svenska” maten annars spelar nog mindre roll - nu jävlar är det dags att vältra sig i strömming och rovor(?).

Själv demonstrerar jag förstås under parollen “Internationell solidaritet - arbetarklassen har ingen nation”. Samling kl 11 vid Slussen i Sthlm. Läs mer här och här. Maten blir väl en lågprisfalafel i ena handen och gatsten och regnbågsflagga i den andra : )

* jag vill inte gärna definiera “svensk” som något annat än en person som för tillfället geografiskt befinner sig innanför sveriges gränser

** här hittar vi väl de nationalistiska matskribenterna

Den fria mötesplatsen Glassfabriken i Malmö hotas av konkurs. Allt stöd mottages tacksamt. Hjälp till att bevara ett väldigt viktigt andningshål i Malmös (och sveriges) hårda politiska klimat!

Vegankrubb skrev:

“Idag står Glassfabriken inför sin värsta ekonomiska kris någonsin. Eftersom Glassfabriken inte har något egentligt vinstdrivande intresse utan mer vill verka som mötesplats, forum och kulturellt center kan ekonomin from time to time vara rätt så dålig.

En stor summa pengar måste komma in till föreningen innan den 2:e juni annars går Glassen i konkurs. Mitt och mångas favoritcafé! Ditt bidrag kan göra skillnad och en hundring eller två kan de flesta avvara såhär precis när lönen dimpt ner på kontot.

Ekonomiskt stöd tas tacksamt emot till Motkrafts Pg: 441468-6
Märk din gåva med ‘Glassfabriken’ Gå in på Glassfabrikens hemsida och läs mer och sprid det här på din blogg eller hemsida!

Gå in på hemsida och läs mer och sprid det här på din blogg eller hemsida!”

Update: Glassfabriken är räddad

På den amerikanska bloggen A vegan ice cream paradise postades nyligen ett recept på Guinness-glass. Uppenbarligen är det detsamma som att korsa en linje, då författaren direkt blev nedmailad med arga kommentarer om djurförtryck från veganer som minsann skulle sluta läsa bloggen genast. Varför? Legenden vet att berätta att fiskgelatin används vid framställningen av Guinness. Eller gör det? Blotta misstanken är åtminstone nog för att dylika glassar skall vara strikt förbjudna.

Redan dagen efter kommenterar blogginnehavaren det hela i posten The very bad vegan. Hon bekänner:

I am a terrible vegan. Once I bought fortified juice that contained vitamin D3. I eat in restaurants that serve meat, and I don’t harangue the staff about whether my food is cooked on the same grill as animal products. I have accidentally purchased cereal that contained honey - and then ate it anyway. I don’t own a copy of Animal Ingredients A to Z

Hon sätter fingret på en känslig fråga inom veganrörelsen: vad är viktigast - att själv aldrig någonsin äta den minsta lilla biprodukt från djurindustrin, eller att påverka så många som möjligt att äta mindre kött? Men finns det verkligen en motsättning, kanske man frågar sig. I ovan nämnda blogg citeras Matt Ball, grundare av Vegan outreach. Han svarar tydligt “ja” på den frågan:

For every person we convince that veganism is overly-demanding by obsessing with an ever-increasing list of ingredients, we do worse than nothing: we turn someone away who could have made a real difference for animals if they hadn’t met us! Currently the vast majority of people in our society have no problem eating the actual leg of a chicken. It is not surprising that many people dismiss vegans as unreasonable and irrational when our example includes interrogating waiters, not eating veggie burgers cooked on the same grill with meat, not taking photographs or using medicines, etc.

Instead of spending our limited time and resources worrying about the margins (cane sugar, film, medicine, etc.), our focus should be on increasing our impact every day. Helping just one person change leads to hundreds fewer animals suffering in factory farms. By choosing to promote compassionate eating, every person we meet is a potential major victory.

Jag tror att man ibland måste fråga sig själv varför man gör saker. Jag är övertygad om att veganism för många människor är mer än ett politiskt ställningstagande, mer än ett sätt att kämpa mot ett fruktansvärt djurförtryck. Veganism är också Moral. Ett sätt att bevisa för sig själv att man har kontroll. En ätstörning och ett sätt att känna sig bättre än andra människor.

Jag tänker här inte filosofera kring vad Moralen gör med människor, eller motivera varför jag inte tror att Moral någonsin kan bidra med något gott till den här världen. Jag bara konstaterar att jag otroligt ofta träffar personer som varit veganer eller vegetarianer, men som säger att de saknade bacon så otroligt mycket, eller som inte tyckte att de orkade fortsätta läsa på alla förpackningar, och som därför slutade och nu lever på en ren köttdiet. För det är så det är i den veganska världen - svart och vitt. Alternativet till hardline är biffbiffbiff. Att dryga ut sin helveganska diet med lite halloumi på söndagen finns inte som alternativ. Antingen är man, eller så är man inte. Det är nog inte bara veganernas fel - människor tänker tyvärr ofta i motsatspar - men vi borde kanske inte bidra till att förstärka den synen på veganismen.

Jag är också en dålig vegan. Jag ber att få pizza utan ost, men jag frågar inte om det är mjölk i degen. Jag beställer en kött och mjölkfri wok, men frågar inte alltid om den är kryddad med fisksås. Jag köper inte geléhallon, men om jag får gratis V6 (med gelatin) från min kompis på godislagret så äter jag dem. Jag är övertygad om att det är en inställning som får fler att överväga en vegetarisk kost.

I söndags ordnade G8-gruppen stödpub på Kafé44 i Stockholm för att samla in pengar till protesterna mot G8-mötet i Tyskland i juni. Tre peppade kopanda-matlagare var där och bjöd på mat och fika till stödöverpriser.

Indisk linspita med yoghurtsås, varm nudelsallad med avocado och päron samt wienerbröd och snickers stod på menyn.

Maten fick många lovord. Förutsatt att de var ärliga kan ni kanske vilja prova att laga själva. Här är recept/ungefärliga instruktioner:

Linspita med raita (yoghurtsås)

Vi gjorde inte linspitan efter recept och det var tre personer inblandade så ni kan bara få det ungefärliga innehållet:

Linssås - röda linser, kryddat med curry, färsk ingefära, spiskummin, kanel, salt och peppar och blandat med finriven vitkål.

Tomat, gurka, jordnötter och färsk koriander.

Raita - alproyoghurt och grovriven gurka kryddat med vitlök, mynta, malen ingefära, salt och peppar.

Alltihop serverat inwrappat i ett stort tunt pitabröd.

Varm nudelsallad med avocado och päron

Dressing - drygt 1/2 dl sesamolja, drygt 1 dl pressad lime, drygt 1 dl sweet chili-sås - blanda allt.

Koka 4 portioner breda risnudlar, häll av vattnet och blanda de varma nudlarna med hälften av dressingen i en skål.

Grönsaksfräs - 1 grön paprika, 1 liten zucchini, 1 gul lök, 6 färska champinjoner - skär i ca 2 cm kuber eller efter smak. Fräs i olja i en stekpanna och blanda sen med nudlarna.

1 päron, 1-2 avocados - skala, kärna ur och skär i ca 2 cm stora bitar. Strö över salladen.

Servera med resterande sås. Jordnötter kan du också strö över.

Snickers och wienerbröd finns det recept till i kopandas receptsamling här.