Jag snubblade över den här artikeln och förfäras. Aftonbladet påstår att på grund av att kvinnor och män är väsenskillda och att denna skillnad uppstod i “grottstadiet” så bör män äta kött och kvinnor sallad. Det ligger i våra gener. Män vill ha blod och kvinnor vill äta socker i väntan på att mannen ska komma hem med den riktiga maten. Fast varken kvinnor eller män bör äta proteindrycker eller proteinpulver står det. Alltid något.
Artikeln får mig att vilja äta kött. Mer på ett symboliskt plan än på ett faktiskt. Jag är ju hardcore vegan and all that. Men vad fan liksom! Jag minns när jag läste Diva, Monika Fagerholms fantastiska skildring av en tjejs coming of age som det brukar heta. Diva som äter lever och lingon så att det knastrar i munnen på henne. Hur allt det fina i Diva ligger i att hon är för mycket, för överdriven. Hon är flickkroppen och tänjer på den så att gränserna suddas ut så att hon kan göra allt. Hon kan erövra världen. Och hennes besatthet i kött. Det är finfint det. Det är en del i det hela. Det går inte att vara rebel grrls om man samlar maten nära hemmet och äta kakor och choklad så att man blir glad.
Lisa Magnusson bloggade också om denna märkliga artikel och kallar den debil. I hennes länk blir rubriken från aftonbladet “genusmaten – så äter du efter ditt kön”. Rubriken är ett väldigt bra exempel på vad som har hänt sedan genus som begrepp slagit stort – plötsligt börjar det användas för att beskriva vad fan som helst som har något med “skillnaden mellan män och kvinnor”. Saknas gör fokus på att könsskillnader är konsturerade, att konstruktionen särskiljer samt skapar hierarkier. Genus har blivit ett ord som kan användas synonymt med kön när det blir tråkigt att säga kön*. För att skapa variation i språket. Utan någon som helst tanke.
