Produkttest

Vi lyxhandlade på Goodstore i veckan. Inkluderat i inköpen - Redwoods fetaost. Hamnade i en riktigt god grekisk sallad (för att vara grekisk sallad alltså - don’t believe the hype…) För att bli mätta hade vi i pasta också.

Sallad:
3 halvmåneskivade tomater
1/2 gurka i små stavar
1 röd paprika i lagom bitar
1 litet isbergssalladshuvud (ca 1/2 vanligt), s-l-i-t-e-t i bitar yeah
1/2 stor rödlök i tunna skivor
1 avrunnen burk Redwood fetaost (200 g inkl spad)
goda svarta oliver (Laroc är grymt prisvärda!)
eventuellt pasta

Dressing:
1 msk (balsam)vinäger
3 msk olja
oregano
saltochpeppar

Blanda på och ät!

Och osten då, hur smakar den? Vi bjöd runt lite på jobbet.

Mjuk “puckost”-konsistens, vilket enligt vissa utprovare var väldigt likt riktig feta. Lite tråkigt kanske undertecknad tycker, men jag är ju ingen ostälskare.

Lite syrlig smak - smakar feta tyckte en hel del. Själv har jag aldrig ätit “riktig” feta, men om det smakar såhär så förstår jag inte hypen.

Sammanfattningsvis - helt ok! If you pay - you can put it in my sallad.

Min inställning till pepparkakor, semlor, glögg, våfflor och alla andra traditionstyngda maträtter är helt osentimental. Jag äter gärna semlor i juli. Julmust däremot – det är heligt.

Ingen annan dryck har folk så bestämda uppfattningar om när det gäller vilken som är godast. Därför bestämde vi oss, som så många andra, för att göra ett blindtest. Tio olika sorter skulle bedömas av fyra personer som inte hade en aning om vilken som var vilken. Dessa betygssattes sedan enligt kopandas betygssytem: 1-3 samt underkänt.

Testpersonernas favorit innan var framförallt Apotekarnes. Även Eldorados billiga must gillades starkt av två personer. Lite fick vi tänka om efter att ha testat i blindo…

Här är resultatet:

(individuella poäng=totalsumma)

• Apotekarnes light (3223=10)
• Ica (3222=9)
• Apoterkarnes (1222=7)
• Nygårda i plastflaska (1231=7)
• Nygårda i glasflaska (1122=6)
• Zeunerts (2200=4)
• Eldorado (1110=3)
• Bjäre (0020=2)
• Lagerhaus (0000=0)

Kommentarer om musterna inkluderade:
- Två personer tyckte att Bjäre smakade apelsin eller kanske Marinella
- En person tyckte att Zeunerts smakade tydligt av salmiak, en annan tyckte den smakade alkohol
- Omdömena om Lagerhaus var hårda och inkluderade orden ”allrengöringsmedel” och ”kemiskt”

Info!
Testet genomfördes så att alla deltagare fick tio glas must var, märkta med en siffra i botten som avslöjade vilken sort det var. Att vi inte hade någon utomstående som kunde hälla upp färsk must inför varje glas gjorde att samtliga mustar var lite mer avslagna än de skulle, vilket märktes. Kanske påverkade det resultatet (även om alla var lika avslagna och de vi drack sist fick bäst resultat…) I ärlighetens namn så kan det också ha påverkat Bjäre negativt att den köptes i läskautomat på McDonalds, då vi inte hittade den någon annanstans.

Andra musttester:

Zeunerts vann på Tasteline i år

DNs testpanel jämför Apotekarnes och Nygårda

Eldorado och Bjäre vann i det här gamla testet

39:90 för 1/2 liter sorbet. Då väntar man sig något väldigt speciellt. Tyvärr smakar det ganska sådär.

Champagnesorbeten smakar inte så mycket alls. Första skeden är helt ok, men sen är det som om smaklökarna domnat. Kvar är en sliskig och geléartad sorbet som knappt vore värd en tredjedel av priset. Men ok, den får ändå godkänt.

Flädersorbeten är bättre. Smaken är riktigt god med citron och fläder. Men återigen är konsistensen inte den bästa. Det drar utan tvekan ner betygen till en skakig tvåa.

Kopandas betygssystem har 1-3 prickar för godkänt till fantastiskt och ett minus för ovärt.

Första veganska yoghurten på tetra. Soygurt är visserligen inte alls lika god som Alpros yoghurtar. Lite för rinnig och lite för sträv konstgjord smak. Men ändå helt ok. Jag springer till affären!

Tacotisdag med mycket pengar kvar på kontot och en brinnande lust att syna SantaMarias revitaliseringsförsök i sömmarna. Ja, alltså deras Red fusion-serie som pumpar i reklamavbrotten och åter försöker göra den svenska nationalrätten tacos lika spännande som den var 1996.

Eftersom jag älskar salsa, och inte bara till tacos, så var jag mest sugen på den nya salsaserien. Valet faller på “Habanero & Tequila Salsa” som ska vara “extra hot” - ett nytt steg på gradskalan! En flaska går dock på 29 kr, så jag drygar ut med en burk Eldorado för 11 kr.

Jaha, men är det värt pengarna?

Red fusion-salsan luktar jäst, smakar godis och är betydligt mindre “hot” än sin billigare, mediumstarka kompis från Eldorado. Ja det är sant, jag som var rädd för att den skulle vara oätligt stark ser mig sitta med en flaska blaskig tomatsås.

Lägg inte ett öre på’t. Köp instället tre pålitliga burkar från Eldorado och kvällen är gjord.

Kopandas betygssystem 1-3 prickar för godkänt till fantastiskt och ett minus för ovärt.

Chips är faktiskt inget jag direkt brinner för. Jag är helt oförstående inför den centrala plats som chips har i “den svenska kulturen”. Tv-kväll? Hellre popcorn. Eller bakverk. Eller grönsaker med dipp. Par-tey? Hellre nåt spexigare. Några hjältekompisar bakar ofta morotskakor och liknande som folk får trycka i sig efter den sjunde tequilan. Men chips? Näe.

Här är iaf två påsar som sticker ut lite. De är både veganska (ganska ovanligt i chipsvärlden), annorlunda och riktigt goda. Dock ska nog de höga betygen ses i relation till andra chips, snarare än i jämförelse med chokladmousse eller några burritos.

(Kopandas betygssystem inkluderar betygen 1-3 bollar för godkänt samt ett minnustecken för det man inte borde lägga pengar på.)

Den nya Harry Potter-filmen var grym och där var Fudge en otrevlig typ. Det stämmer med verkligheten. Goodstores nya veganska fudge, till ett pris som jag inte ens vill nämna, smakar inte bra. Inte alls bra. Väldigt mycket som mjuka råsockerbitar. Sötheten invaderar munnen. Never again.

(De kostade 69 kr…)

Tidigare utlovade jag att återkomma med en testning av Amedeis chokladsorter när jag fått pengar. Problemet var bara att jag märkte att Amedeis pris fick Valrhona att kännas som Willys. Resultatet blev att jag köpte en 50g Amedei för 80 kr och fyra (100g) Lindt för 22 kr/st. Tog med hela härligheten till ett kompisgäng av skilda chokladpreferenser för en hård strid!

Deltagare:
Angelina: Gillar inte mörk choklad, men kan äta i desperata lägen. Chokladjulkalendrar innehåller den godaste chokladen!
Malin: Gillar mörk choklad. Gärna smaksatt med exempelvis mint eller Earl Grey. Nyser av mörk choklad.
Martin: Gillar också mörk choklad, och den får gärna vara smaksatt. Gillar också chokladpraliner, om de är fantasifullare än de i aladinaskarna. Men körsbärslikörpralinerna i aladinasken gillar han.
Fredrik: Gillar att smånibbla på dyra smaksatta chokladkakor eller frossa i billigare osmaksatt. Men får ont i magen efteråt.

Lindt Cuba 55%

Martin: Väldigt mild
Fredrik: Kalenderchoklad.
Angelina: Nej! Smakar kaffe. Lite bitter men helt ok om man glömt Marabou.
Fredrik: För lite kakaosmak och för mycket fettsmak.
Malin: Väldigt söt.
Martin: Ja.

Lindt Madagascar 65%

Malin: Jag fick en lakritssmak. Och alkohol. Fruktigare smak än förra.
Angelina: Fyllig smak men lite för stark. Jag skulle må illa om jag åt hela den här rutan.
Martin: Jag tycker den smakar lite aladinkörsbär. Frukt och alkohol som sagt.
Fredrik: Först känner man mest fettsmak, sen kommer nåt syrligt som känns positivt. För svag.

Lindt Ecuador 75%

Angelina: Woh! Smakar peppar eller nåt. Måste dricka vatten, den här var rentav äcklig.
Malin: Jord.
Martin: Beskare än de andra.
Malin: Men jag gillar det faktiskt. Men det här äter man för att äta choklad och inte för att äta godis. Angenäm!
Fredrik: Man får en massa smaker mot sig i början. Massa kakaosmak och inte sur, knappt sandig heller!

Lindt Excellence 70%

Martin: Smakar åt körsbärshållet.
Malin: Lik Madagascar.
Martin: Ja.
Angelina: Ja, sur. Oj, kaffe! För mycket kaffesumpsmak. Smakar som chokladbollar med för mycket kaffe i.
Fredrik: Sur, och blir surare och surare och surare. Fick inte ut nåt av den.
Malin: Konstig eftersmak.

Amedei ”9” 75%

Malin: Man känner ju mycket smak.
Angelina: Men gud vad smakar det? Nåt oväntat.
Martin: Mindre besk än den andra med 75%
Angelina: Stark men inte besk eller sur.
Martin: Mmm, mer besk än sur.
Malin: Lite smörig.
Fredrik: Ja! Om man släpper in luft i munnen smakar den chokladbollssmet!
Angelina: Rätt god faktiskt. Lite mildare.
Martin: God eftersmak.
Malin: Ja.
Angelina: Chokladig.
Malin: Hela munnen fylls av smaken. God utan att man vill äta mer.
Angelina: Det räcker med lite.
Martin: Lagom!

Malin topplista:
1. Cuba och Amedei, beroende på om man vill ha godis eller nöje
2-4. Resten typ samma
5. Lindt 70% kom sist

Martin topplista:
1. Amedei. Jag är beredd att betala.
2. Madagascar.
3. Ecuador
4. Cuba
5. Lindt 70%

Fredrik topplista:
1. Ecuador
2. Amedei
3. Madagascar
4. Cuba
5. Lindt 70%

Angelina topplista:
1. Amedei
2. Cuba
3-4. Resten
5. Lindt 70% var äcklig!

Kommentar: DNs testare ställde Lindt Exellence 70% mot Valrhonas Guanaja mot varandra och skrev: “Det kan omedelbart konstateras att Lindt Excellence är en utmärkt god choklad.” We don’t agree! Länk till DNs test. 

Resan bar iväg med finlandsbåt för första gången. Helsingfors med Silja Line. Själva båten var under förväntan, även om det visserligen fanns en hel del schysst (tacobord) på buffén, och tillräckligt (sojamjölk och frukt) för att överleva på frukosten. Dock inte värt pengarna.

Att komma fram till Helsingfors var däremot desto mer värt. Arnolds munkar (ovan) bjöd på tre veganska sorter, lönnsirap samt kanel och socker, samt en rosa variant som jag tror kallades pomada men som jag inte fixade att prova i mitt sockerstinna tillstånd. Arnolds finns enligt uppgift lite överallt, men vi hittade det i köpcentret forum ca 100 meter från centralstationen.

Snett över gatan från forum sprang vi in på affärskedjan Smarket. Heaven! Förutom glasskylen ovan, med - förutom de vanliga tofuline- och oatlysorterna - risglass av märket Rys och sojaglass som hette Dixi. Återigen kunde vi bara prova en, och det fick bli Rys med skogsbärssmak. Lite vattning i smaken men väldigt krämig och bra. Enligt paketet är Kung Markatta ansvariga för att importera till Sverige - värt att kolla upp? Någonting ännu bättre var tofuline gold-strutar med hallon- eller toffeesmak. Ljuvligt!

Bland andra saker som fanns på Smarket utmärkte sig veganska och glutenfria sojakorvar av märket Poutto Tofu Växtgrillbit. Tre euro för fem korvar som luktar rökigt och köttigt och smakar korv. Vi köpte tre paket, kylväska och kylklampar och tog hem till sverige. Avnjöts enligt bilden. Så jäkla gott.

Tyvärr har jag inga rövarhistorier att dra om alla fantastiska restauranger vi var på. Vi hade siktat in oss på en helvegetarisk restaurang som hette Zucchini och låg ett par hundra meter från båthamnen på en sidogata till Esplanaden. Den var dock stängd hela juli så vi hamnade på en kinarestaurang på Esplanaden och beställde tofu med kinesiska svampar - vilket ju låter grymt men var gegg i slime precis som alltid på kinarestauranger. Jag måste fan sluta äta kinamat alltså.. För kalaset fick vi betala 13 euro + 1 euro för vattnet…

I stort dock - Helsingfors är verkligen inget att frukta på veganska grunder. Kolla upp restauranger lite innan bara. Staden är liten och ni kommer nog inte att ha problem att hitta ens med mina tveksamma vägbeskrivningar.

Nu är det dags! Både mjölkchoklad och vit choklad har anlänt till den veganska smakvärlden. Men hur smakar det? Det beror på vilken du väljer.

Den första chokladkakan vi kom över var Plamils “Milk chocolate” (bild nedan). Men hur mycket man ändå vill gilla veganföretaget Plamil så är det bara att konstatera: det här var det äckligaste hittills! Faktiskt oätligt, så grynig i konsistensen och så torr och carobliknande i sin smak att den lyckades distrahera mig mitt i biljakten i Tarantinos “Death proof”. Betyget blir ett dissande minus.

Som tur är finns det alternativ. Företaget Organica har tillverkat både en vit choklad och en mjölkchoklad som både är ekologiska, rättvisemärkta och fantastiskt goda! Den vita chokladen (“White bar”, bild ovan) smakar ganska likt vanlig vit choklad men utan smaken av härsken mjölk som funnits i alla vita chokladsorter jag någonsin ätit. Istället finns en rejäl karamellliknande råsockersmak. En riktigt god choklad som man inte trycker i sig utan njuter bit för bit (om man inte stoppar den i en vit chokladmousse). Betyget blir en stabil 2 av 3 möjliga.

“Swiss Chocolate Couverture Bar” (bild ovan) från samma företag moffas däremot med fördel ner i stora mängder, förutsatt att plånboken tillåter. Len, mild och mjölkig med mycket smak. Kan knappt bärga mig inför att få baka med den! Betyget blir till och med 3 av 3 möjliga, åtminstone inom kategorin milda chokladsorter.

Alla chokladkakor finns hos Goodstore i Stockholm.