En vanlig dag äter en fem knäckebrödsmackor med färskost, tomat, örtsalt och peppar till frukost (fem för att det var så himla gott). Till det smoothie gjord på blåbär mixad med sojamölk. Och så lite iste till det. Gott. den på andra sidan bordet inmundigades beans on toast (rostade rallarhalvor och en uppvärmd burk vita bönor i tomatsås med hot sås på). Vi lyssnar på p1 och läser bloggar respektive boken “Grönt” och drömmer om att 1) spela betapet och 2) odla chilifrukter.

På grund av amning behöver maten i hushållet inte bara vara vegansk och glutenfri utan dessutom lökfri (gul lök, vitlök och alla andra löksorter). Vad äter man då? Vi vill ha recept på mat utan lök! Just nu är det döden att titta i skaffetriet och inse att inget av det vi vill äta funkar… plus matlådorna som finns i frysen som lagats för att klara av spädbarnstiden är totalt värdelösa. Vi har ingen lökfri mat i vår repertoar, ingen! HJÄLP!!!

Ni vet väl att en gammal favorit är tillbaka på veganmatshyllorna? På Kopanda foods är vi inte helt överens om vilken vaniljsås som är godast, alpros eller oatleys, men det är ju en fin grej att få välja mellan fler än en!

Pajen bakademed detta recept som förlaga, men på fri hand vilket i praktiken innebar lite mindre socker i pajdegen. att överdosera socker är en ganska konstig grej i paj eftersom både bären och framförallt vaniljsåsen eller glassen är söta.

Julen är den tid på året då veganbloggarna blomstrar. Det har det inte gjort på Kopanda ännu men jag kan lova att det julmatas även hos oss!

Idag inleddes dagen med saffranspannkaka av överbliven julgröt från förra helgens julfriande med familjen. Receptet hittade vi hos eminenta Kotte Grön.

Just nu mumsar vi på Wienernougat och lägger in auberginesill som tillagas enligt Ica:s inläggsningsprinciper.

Så här ser morgondagens ganska blygsamma men ändå högklassiga meny ut:

Frukost

Julgröt (tillagas på panama minutris och sojamjölk på morgonen)

Knäckemacka (vikabröd!) med senapsgriljerad kålrot

Middag

Janssons frestelse (enligt mamma Lenas recept där gröna, hackade oliver ersätter anjovis och där smör (milda culinesse) visade sig vara den hemliga ingrediensen)

Färsbullar

Brysselkål a la’ Alma (ungsbakade med lite honung/agave och valnötter), annars hittas vårt standardrecept här

Ovannämda sill

Kvällsmål

Ris al a malta

+ under dagen kommer stora mängder wienernougat, glögg, käck, mozartrulle och julmust intas!

Häromdagen tillagade vi några kronärtskockor som vi dippade i vitlöksaioli och bearnaisedipp. Det var gött!

Skockorna kokade vi på detta vis (men vi hade inte med citronerna i kastrullen när vi kokade dem – ville inte riskera bitterhet från skalen. saften pressades dock ned!).

Vitlöksaioli – det väldigt enkla receptet

Pressa ned lagom mycket vitlök (t.ex. 2 klyftor) i lagom mycket (t.ex. 1 dl) vegansk majonnäs (t.ex. Plamils)

Bearnaisedipp

Pressa en halv citron, blanda med en deciliter majonnäs. Krydda med dragon och gurkmeja (för färgens skull).

Det är på sin plats att rage:a lite mot falafeln. Inte falafel som sådan, det är ju världens bästa veganmat på många sätt, utan mer mot det sjukt dåliga falafelutbudet i dagligvaruhandeln.

Jag har länge haft Anammas falafel som min absoluta jag-orkar-inte-laga-mat-men-värma-några-falaflar-går-väl-bra-mat. Det bästa med Anammas falafel var (notera var) att den var god och kunde värmas i micron som den var. Med ris, ärter och tahinisås/sweet chili-sås så fick man sig en finfin middag på ett kick. Men nu har de alltså bytt recept på de allra godaste falaflarna. Numera är det stört omöjligt att bara värma i micro, då smakar det skit helt enkelt. Steka är möjligtvis lite bättre. Men då tillsätter man ju massa fett. Och det är fortfarande inte gott! Shame on you Anamma!

Mitt andra raserianfall är tillägnat Findus falafel. Nu vet jag inte exakt vad de smakar för det är ju gluten i. Ja, mannagryn och vetemjöl är det. Helt vanliga ingredienser i falafel. Eller inte. Och det är ju irriterande för oss som inte äter gluten. Men man hade ju iaf Anamma (tills nu). Idag såg jag att Findus har bytt förpackning och numera marknadsför sin falafel som “traditionell falafel”. Det gör mig sur. Ingen traditionell falafel ser väl ut eller smakar som Findus, eller framförallt har jävla mannagryn i sig? Arrrgh!

Milkshakes med jelly beans är en stor hit. Pröva buttered popcorn och bli förförd!

En solig dag som denna bjöd vi över några vänner på brittisk brunch. Det blev hash brown, korv, ugnstekta tomater, champinjoner, scrambled tofu, baked beans, toast och naturligtvis te (pg tips). Kan vara det bästa sättet någonsin att äta frukost på.

China Town må vara spännande – kanske mer spännande än att prova de vegetariska restaurangerna som finns i Manchester (vilka är några stycken). I Storbritannien tenderar vegutbudet på de flesta restaurangerna vara helt ok. Det finns alltid vegetariska alternativ helt enkelt. De är oftast inte veganska – men det går ju att lägga till och ta bort saker från de flesta rätter. På det sättet fick vi utmärkta hamburgare, frukostar med mera.

Den helt vegetariska restaurangen vi provade blev The Greenhouse, det äldsta vegstället istan (funnits sedan 1983 – alltså äldre än den ena delen av kopanda crew!). Det syns på stället att det är gammalt. Faktiskt blev vi långt från övertygade om att den ganska långa promenaden från centrum var värd det. The Greenhouse kan beskrivas som ett kyffe – ja, det är slitet, det ser stängt ut, det ser tråkigt ut på utsidan och nedgånget på insidan. Gamla väggmålningar med mycket träd och häxor, new age-ig musik etc. Och ägaren, tillika kocken, tillika allt denna kväll, ser också rätt… övervintrad ut. Men oj, han kan laga mat. Och han kan göra en fin meny. Han har också väldigt, väldigt bra koll på vad maten innehåller och berättar mer än gärna om den. Allergier, så som glutenintolerans, har han helt koll på. Även om menyn inte är helt vegansk så fanns det så mycket att välja på att det var svårt att klaga. Maten är ganska enkel – vegetariskt husmanskost kan man sammanfatta det som.

Vi valde tre rätter – deep fried avacado with garlic ‘naise, haggis och walnut, almond and soya bean roast. Allt smakade riktigt bra – väldigt vällagat. Inga överraskningar vad gäller smaker, men ändå väldigt gott. Till alla rätter serverades en väldigt god sallad med fräscha grönsaker  och en senapsbaserad dressing till. Vi blev alla helt sålda på salladsdressingen. Eftersom allt smakade så bra – och eftersom menyn var så stor återkommer vi gärna vid nästa Manchester-besök.

Vad gäller veganskt i Manchester berättade ägaren att klientelet på restauranger har bytts ut de senaste åren. Förut var det väldigt vanligt att vegetarianer kom med sina köttätande vänner och restaurangen var väldigt populär. Nu, på grund av att det vegetariska utbudet generellt sett har blivit så mycket bättre, så är hans kunder snarare välinformerade veganer som fortfarande tar med sina köttätande vänner.

The Greenhouse ligger som sagt ganska långt utanför centrum, nära den berömda “Curry Mile”. Vi ville gärna prova maten där också – men vi var helt enkelt för mätta efter middagen.

Kokboken Vegan with a Vengeance (Isa Chandra Moskowitz) är inte särskilt snygg, den är brun och vävfärgad med några fula gröna blad. Det finns inga bilder i den (varför gör man kokböcker utan bilder, helt galet!) vilket gör det lite svårt att få en känsla för vad man vill göra. Men alla recept vi provat har varit sjukt bra. Jättegott och med jättefint resultat. När jag tidigare gjort scones så har de blivit torra och saknar sconeskänsla. När jag gjorde de enligt Moskowitz recept kommer jag ihåg varför scones är gott.

Ingredienser

350 g/ ca 5,8 dl mjöl (jag har bara använt glutenfri mjölmix vilket framförallt påverkar degens konsistens och färg)

2 msk bakpulver

50 g / ca 0,5 dl socker

1/4 tsk salt

5 msk olja

120 ml / 1,2 dl sojagrädde (jag använde alpro)

175 ml / ca 1,8 dl ris- eller sojamjölk (jag använde alpro blå soja)

2 tsk äppelcidervinäger

175 g blåbär

Gör så här:

1. Värm ugnen till 200 grader.

2. Blanda ihop mjöl, bakpulver, socker och salt.

3. Tillsätt olja, mjölk och vinäger. Blanda tills ingredienserna har blandats ihop, inte tills degen är helt slät, den ska vara klumpig. Det gör inget om den är lite dammig av mjöl.

4. Tillsätt 175 g blåbär (om man blandar i dem blir degen alldeles blå, rör hellre med försiktighet ned dem allra sist.

4. Forma till bullar och lägg på bakplåtspapper

5. Grädda dem i 12-15 min tills de fått färg och form.

Enligt Vwav ska degen inte vara “sticky”, när jag har gjort den är den dock väldigt kladdig och jag har öst upp degen på ett bakplåtspapper med ett decilitermått. Resultatet blir dock helt fabulöst. För mig har det blivit 6-7 ganska stora scones, enligt receptet ska det bli 16.

Ät med färskost till! (tofulines naturella creamy spread)

Variationer: chocolate ship scones (i tsk vaniljsocker, 2 msk socker, 150 g chocolate chips), valnöt (2 msk “maple extraxt”, 2 msk socker, 175 g valnöter)