Folk snackar alltid om “det värsta sommarvädret” men i år är det kanske sant. Jag tippar ändå en sensommar som tar igen solbristen, och då behövs något att dricka.
Mosa allt utom is och vatten med en muddler eller baksidan av en träslev. Fyll upp med is och vatten och rör om.
En dag hade vi en smältbar ost med smak av ädelost (av märket No mumu) över. Jag bestämde mig för att göra en lasagne, något som jag vanligtvis inte gör eftersom jag helt enkelt inte är så bra på det. Men den här blev bra! En enkel linssås med tomat fick utgöra proteinbasen. Vanligtvis köper jag aldrig fryst broccoli (äckligt!) men eftersom den var dyr och jag ville ha rätt mycket körde jag på den frysta varianten eftersom jag ändå tänkte mixa den. Broccolin mixades alltså och blandades ned i bechamelsåsen. Osten smältes också ned i såsen. Den andra kopandan tyckte att osten inte direkt tillförde något förutom fett men jag vidmakthåller att lasagnen blev bra pga den!
Linssås
1 hackad gul lök
1 burk krossade tomater
2 dl röda linser
2 dl vatten
rödvin/vinäger efter smak
salt + peppar
1 buljongtärning
Gör så här: Bryn löken i olivolja och svartpeppar tills den är mjuk. Tillsätt vatten, buljong och linser. Koka upp och låt koka ca fem minuter tills linserna blivit lite mjuka. Häll då på tomater och vin/vinäger och puttra på låg värme medan du gör bechamelsåsen. Salta.
Bechamelsås
5 dl osötat sojamjölk
2 msk margarin
2 msk mjöl
muskötnöt
vitpeppar + salt
900 g broccoli, mixad till jämn smet*
En puck smältbar ost med ädelsmak
Gör så här: Smält margarinet, vispa sedan ner mjölet. Häll på mjölken och låt koka upp tills såsen tjocknar. Krydda efter smak. Hacka sedan osten grovt och låt den smälta tillsammans med såsen. Rör till sist ned broccolismeten.
Lasagnefix
När såserna är klara smörj en ungsform och varva lasagneplattor, linssås och bechamelsås. Börja med bechamelsås följt av linserna och till sist plattorna. Såserna räcker till tre lager i en normalstor ungsform. Grädda i ugn, 220 grader i ca 45 minuter, tills lasagnen fått fin färg. Servera med sallad. Räcker till 6 små portioner eller 4 stora.
Att vara i Malmö är att vara i vegan-mecka. Vi var där över en helg och hann äta god veganglass x 3, vegansk kinabuffé, vara på bästa veg-butiken Astrid och Aporna (den är verkligen så bra!) och så klart äta falafel med tillbehör som får alla andra falafelställen i alla andra svenska städer att rodna av skam. Vi inhandlade dessutom en kakbok och no egg så nu ska det bakas här hemma. Vi planerar citronglass med lemon curd och maränger, en rulltårta och marängsviss. Om nu inte vegankosten vore så jäkla överlägesen nyttigt så skulle våra hjärtan dö av överbelastning. Nu dunkar de bara förnöjt.
Tacohyllans såser är ofta en besvikelse. Man förleds gång på gång att testa nya dyrare såser med häftiga namn, men nästan utan undantag smakar de hackad tomat. Undantaget är här! Garants nya “Salsa con chipotle” är en slät tomatsås med massa chipotle. Lagom stark och med mycket smak av rökig chili. Fantastiskt till en burrito med refried beans. Du hittar såsen på hemköp och willys och den kostar ungefär 15 kr för en liten burk på 210 gram.
Sommar betyder istesäsong! Experimenterar just nu med att fram konservatia men ändå annorlunda (lista ut det där!) smaker till våran dotters namngivning/välkomstfest i helgen. Riktigt nöjd med den här.
Brygg ett svag te på ungefär hälften torkad mynta, hälften grönt te. Låt svalna.
Servera med skivor av gurka och lime och massor av is.
Du kan testa att göra en stor karaff med gurka och lime, men om du ska spara den i kylen kan limeskalet ge ifrån sig bitter smak efter några timmar. Testa att ersätta limeskivorna med några droppar limejuice om du vill vara på den säkra sidan.
Eftersom jag är besatt av iste, och dessutom föredrar lättsötade sorter som i princip inte går att få tag på i svenska butiker så blir jag förstås överlycklig över Liptons initiativ att släppa tre sorters osötat iste. Jag brukar göra mycket eget te på somrarna, men det tar ju lite tid att vänta på att det svalnar osv så en smidigare variant är klart välkommen.
Alla sorterna är vanliga tepåsar som ska dra några minuter i svalt men inte iskallt vatten. Efter det tillsätts isbitar och eventuellt socker – klart! Så, hu smakar det? Vi börjar med den sämsta smaken.
Ok, jag medger att betyget på denna är orimligt lågt. Kan man engelska kan man ju dessutom utläsa vilken smak man ska förvänta sig. “Zesty” betyder ju nämligen just att detta te smakar citrusskal och inte mycket annat. Inte alls den friska citronsmak som iste brukar ha, utan snarare en tvålaktig soppa. Men jag erkänner att jag inte gillar citrusskal öht, och att kopanda-Malin faktiskt tyckte den var helt ok. Jag kommer dock inte att dricka ett glas till.
Denna är betydligt bättre! Fruktsmaken är tydlig och frisk, och de undviker med nöd och näppe att göra den för kemisk. Det klagomål jag har är att tesmaken är väldigt svag. När jag gör eget te vill jag gärna att det ska vara ganska stark, dämpat med ca 2-3 % socker och så lite frukt. Fördelen med denna r dock att den går utmärkt helt utan socker.
Här har vi favoriten. Myntasmaken känns verkligen som om den kommer från torkat mynta och inget annat. Väldigt friskt! Även här är smaken av teet svag, men det gör inte lika mycket i detta te tycker jag. Den här ska definitivt drickas utan socker. Kommer att finnas i skafferiet hela sommaren!
När man tänker fruktsallad tänker man en blandning av de frukterna man har hemma, de där standardfrukterna (banan, äpple, apelsin) som är föga spännande men helt okej goda och tillsammans blir lite godare och kanske lite hackade nötter i kan höja salladen till en snäpp högre höjd. Det är alltså rätt lätt att glömma att det går att använda andra frukter och faktiskt göra något mer spännande och något som smakar mer sensation. Det gör den här salladen. Som alltså verkligen har smaken på sin sida. Men som däremot är rätt dyr*. Så man får ta sig en funderare, ett nyttigt lyxfika eller helt enkelt nöja sig med standardfruktsalladen?
Receptet är hämtat ur kokboken “Det vegetariska köket” av Lotta Brinck (en för övrigt jättebra bok).
Ingredienser:
2 gröna päron
1 klase vindruvor
1 granatäpple
1 avokado
2 kiwi
1 lime
3/4 dl pistagenötter
Gör så här:
Hacka frukten till lagom stora bitar. Granatäpplet ska kärnas ur och det är de röda kärnorna som används till salladen. Fruktsaften är väldigt stark, använda gärna förkläde! Enligt receptet ska limen tvättas noggrant för att sedan skivas tunt och röras ned i salladen. Nötterna skalas givetvis. Blanda allt. Klart att servera!
Vi gjorde så här och tyckte enligt följande:
Vi använde bara ett päron, ett halvt granatäpple och istället för att skiva limen (det låter ju äckligt att äta den med skal och allt!) fileade vi den. Salladen blev bra och framförallt kontrasterna mellan de olika frukterna väldigt lyckade. Avokadon passade superbra tillsammans med päron och vindruvor. Men det behövs mer avokado! Och gärna fler nötter, även den kontrasten var lyckad. Och nästa gång satsar vi på mer limesaft, kanske två fileade frukter och saften från ytterligare en?
Denna sås innehåller 1/3 färsk habanero och är rimligtvis starkast hittills. Förhoppningen är att den inte ska vara enbart spexigt stark utan också god. Mangovinägern, gjord på mangojuice, ger väldigt mycket mangosmak tillsammans med vinägersyra. Habanerons fruktsmaker blandas med mangon innan den tropiska hettan kommer.
2 msk mangovinäger (Zetas mango balsamico, eller motsvarande om du hittar)
1 stor habanero (ca 10-15 g utan kärnor)
1/2 krm salt
Mixa allt noga. Eftersom jag förvarar den i en flaska med droppkork var jag extra noga med mixningen för att inte få stopp i flasköppningen.
Namnet anspelar förstås på mangon och på styrkan, men även på en av de underligaste Stephen King-filmerna: The Mangler.
Styrka: förmodligen förtjänar denna sås 5/5.
Doktorns första försök på en pirpiri-sås. Nästan alla piri piri-såser jag ätit har varit väldigt fylliga haft en mycket speciell smak som jag förutsatt varit pepparfruktens egen. Efter att ha köpt hem och smakat på den färska frukten tyckte jag dock inte att smaken riktigt var den jag förväntat mig – mest smakade den “vanlig” stark chilifrukt. Istället provade jag en kryddning som skulle bidra med den fylliga, lite ättikssura touchen, och som blev riktigt bra.
20-25 g gul lök
15-20 g färsk peri peri
1 liten vitlöksklyfta
1 tsk paprikapulver
1/2 krm spiskummin (frivilligt)
1 tsk salt
1 tsk ättiksprit 12 %
1 msk vinäger
1 tsk rapsolja (eller annan neutral olja)
Mixa allt noga. Jag är lite delad till spiskumminens vara eller icke vara – risken är att såsen drar alldeles för mycket åt taco-hållet. Prova gärna att ta ännu mindre än receptet anger, eller uteslut det helt.
Styrka cirka 2-3/5 om du öser på. (??)
Någonstans i hot sauce-världen går en gräns mellan vilka såser som är starka men goda och vilka som är starka men mest spexiga i sin oätlighet. Det vore lätt att tro att en sås som heter ass blaster och säljs förpackad i ett utedass skulle tillhöra den spexiga men oätliga sorten. Men icke!
Den här såsen är faktiskt en favorit. Chilin som ger den fruktiga smaken som doktorn älskar är förstås habanero. Dessutom har den en väldigt god vinägersmak som är lite fylligare. Stark är den utan tvekan. Förutom habaneron har tillverkarna tillsatt chiliextrakt för att hetta upp den ännu mer.
Lyckas man dosera rätt så är den däremot en grymt god sås. Bästa tipset är att äta den till sojakött, tofu eller biffar genom att hälla ut lite sås på tallriken och försiktigt doppa maten i såsen.
Gå till Ass kickin’s hemsida för fler spexiga men ofta riktigt goda såser.
